Det finns en särskild plats i himlen för kvinnor som stöttar varandra

I dag var jag på möte för att diskutera samarbete med en 23-årig kvinnlig social entreprenör. En riktig doer. En stark, smart och målinriktad kvinna som berättade att hon sökt om stöd för sin verksamhetsidé från Reach for Change men inte nått ända fram.

Besviken, men inte nedslagen, får hon kontakt med en väletablerad kvinnlig VD för ett framgångsrikt företag, som säger att hon går in och hjälper till om de gör företaget till ett aktiebolag.

Jag vet med 100% säkerhet att det kommer gå strålande för min nya 23-åriga samarbetspartner. Inte bara för att hon har passion, kompetens och ett driv som bygger på att hon vet precis vad hon gör och varför. Utan också för att hon får stöd.

För ensam är inte stark. De kvinnor som vet måste berätta för dem som ännu inte vet. De kvinnor som har tillträde till maktens rum måste öppna dörrar åt de andra som fortfarande står utanför. Och Madeleine Albrights ord ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” måste börja bytas ut till den stöttande parollen ”Det finns en särskild plats i himlen för kvinnor som stöttar varandra”.

Thåström och amasonerna

Fyra starka kvinnor. Fyra starka viljor. En för alla, alla för en. Vi ska inte prata jobb denna kväll, så självklart pratar vi jobb. Vi går vidare efter tapasmiddagen på St:Paulsgatan, en av oss gör ett mellanspel på bostadsrättsföreningens styrelsemöte, vi andra går till Häktet. En andningsoas i vårt stilla kaos.

”Karenina” i högtalarna. Det gör mig lugn. Jag har hittat rätt plats. Oasis en stund senare. Det finns inte cava, men det finns billig champagne. En onsdagkväll med tre starka kvinnor vid min sida. Vi är krigare. Amasoner.

Ja, vi skrattar lite för högt, lite för rått. Det är vår tid. Vårtid.

Thåström fastnar i mitt sinne. Rör sig i mig, talar till mig.

”Jag vet du lever mitt i bland.
Fast mitt i ingenstans.
Mitt i allt det där,
du försöker ge ett namn.

Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blitt för trång.
Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom”.

Om du går, går jag, om du stannar, stannar jag.

Tänk själv. Tänk själv. Tänk själv. Tänk på dig själv.

Lägg ner ditt vapen. Beväpna dig med vingar.

Det är ok att gå vilse

Igår kväll var jag på Fotografiska museet. Jag fastnade framför magnetväggen i shopen, i väntan på P strosade jag runt bland snygga, men dyra böcker, affischer på Zlatan och Rihanna och så de där anteckningsböckerna jag alltid fastnar för. Där vid magnetväggen, smart placerad vid kassan, fastnade jag.

”de är de som

går vilse som

hittar de nya

vägarna”

Hela kvällen, hela dagen i dag, har jag tänkt att det är det där jag ska tänka mer. Komma ihåg alla gånger jag släpper taget om den jag trodde att jag var, det jag trodde att jag visste.

Var är den politiska antirasismens strategier?

Antirasistisk paneldebatt, ABF Stockholm.

Antirasistisk paneldebatt, ABF Stockholm.

ABF-huset och Vänsterpartiet Storstockholms antirasistiska utskott anordnade igår en paneldebatt om antirasistiska strategier. Samtliga partier utom SD var på plats och moderatorn Tanvir Mansur gjorde en strålande insats med att hålla debatten konkret och tidseffektiv. Den politiska pajkastningen lyste tack och lov med sin frånvaro, och istället stod Christina Höj Larsen (V), Lawen Redar (S), Hanif Bali (M), Maria Ferm (MP), Nina Wahlin (C), Joar Forssell (FP) och Caroline Szyber (KD) stadiga i sina egna ståndpunkter samtidigt som de förde en saklig debatt i frågor där de tyckte olika.

Den viktigaste poängen under kvällen stod Maria Ferm och Christina Höj Larsen för. Maria Ferm menade att vi aldrig ska acceptera/luras in i rasisters/SD:s främlingsfientliga problemformuleringar och världsbild. Istället kan till exempel mänskliga rättigheter vara en utgångspunkt när vi diskuterar frågeställningar som har med migration att göra. Christina Höj Larsen påminde apropå tiggeridebatten att vi måste börja prata om fattigdom istället. Varför har vi den? Vad gör vi åt den? Ofta flyttar SD debattramen till sin egen agendas arena och de andra partierna följer efter istället för att presentera lösningar och praktisk politik.

Det jag bär med mig är att det räcker inte med fina ord om visioner om ett antirasistiskt och jämställt samhälle, det vill de flesta ha. Däremot behövs praktiska förslag från samtliga partier på en politik som arbetar för det.

Fel fokus på rasismdebatten

Läser idag, den 28/8, Judith Kiros artikel på DN Kultur om högerns ovilja att ta ansvar för rasismdebatten. Jag tänker att hon sätter fingret på ett fenomen som ofta uppstår i den offentliga debatten. Fel fokus på fel saker. Hon skriver:

”Tänk på reaktionerna på Athena Farrokhzads sommarprat. I nittio minuter lyssnade vi på berättelser om strukturell rasism, om kapitalismens våld, om bombningarna i Gaza, om migration och de döda kropparna vid Europas gränser – och den efterföljande diskussionen, från borgerligt håll, handlade om Ebba Gröns ”Beväpna Er”.

Kanske vore det värt att lyssna en gång till på sommarpratet, ta för all del bort musiken, om den nu grumlar sinnet så mycket. För Athena Farrokhzads politiska, poetiska ord är värda att bemötas med relevant respons.